Om extrema åsikter

IMG_8078

På sistone har jag allt oftare fått höra att mina åsikter är extrema. Inte i de orden alltid utan oftare i diskussioner där mina argument avfärdas som icke objektiva eller tagna från ”vänsterpropaganda”. Och om de inte är extrema så är de extremt dumma, naiva eller farliga för vårt välstånd eller vår säkerhet.

Jag undrar… för så brukade det inte vara.

Är det mina åsikter som har förändrats?

Nej, mina åsikter är fortfarande rotade i samma mylla. Helt säkert är det så att det idag finns mer idioti att opponera sig mot. Och det är definitivt så att man ibland kan tappa fattningen och ta till ord i sina argument som får dem att verka mer extrema än de egentligen är. Det händer nog oftare idag än det har gjort tidigare.

Men den stora förändringen handlar om samhället. Kanske är det så att jag har blivit mer extrem i förhållande till det rådande samhällsklimatet.

När folk uttrycker att de tycker att mina åsikter är extrema så handlar deras kommentarer egentligen om hur samhället håller på att förändras. Vi lever numera i ett samhälle där det höjs på ögonbrynen om man opponerar sig mot rasism eller främlingsfobi. Om man förespråkar generositet i asylmottagandet eftersom man känner att vi borde hjälpa dem som behöver hjälp. Om man ifrågasätter rådande uppfattningar om att vi ”inte har råd” eller att vi ”borde ta hand om våra egna först”.

Eller om man ifrågasätter att vi lever mitt i en kris – om det sen handlar om en kris orsakad av för många asylsökande eller att våldtäkterna ökat lavinartat i antal och allt beror på invandringen spelar mindre roll. För om något idisslas alldeles för länge i folkmun så blir det sant. Oavsett om det finns bevis eller inte. Oavsett vad experter och forskare säger.

Varje gång man ifrågasätter skrämselpropagandan som håller på att ta över vårt samhälle så blir man anklagad för att vara en fara för samhället därför att man inte ser problemen.
Samtidigt tycker folk synd om de som påtalar problemen – de vill ju bara säga hur det verkligen är.

Men jag ser faktiskt problemen. Jag ser hur vi driver farligt nära en svart massa av misstänksamhet, själviskhet och rädsla. En händelsehorisont som vi inte kan komma tillbaka från när vi väl har drivit för långt.

Under tiden blir det allt mer extremt att tycka att vi borde ta hand om varandra. Det blir allt mer upprörande när någon påpekar att vi inte borde tilldela människor egenskaper utifrån grupptillhörighet vare sig det gäller religion, nationalitet eller hudfärg. Det blir allt farligare när någon säger att vi inte borde stänga våra gränser eller att vi inte kan skuldbelägga människor för det som andra i deras ”grupp” gör. Människor som de inte ens känner eller har någon som helst koppling till.

Jag har inget problem med att bli sedd som extrem.

Det kan till och med ibland vara lite småkul.

Men jag trodde aldrig att det skulle bli extremt att förespråka rationell humanism.


– Christoffer Göransson
Följ oss på Facebook!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *