Home » Funderingar » Varför skäms vi över våra tårar?

Varför skäms vi över våra tårar?

Alex2
Student, bröllop eller stora födelsedagsfester. Sammanhang där det passar att hålla de där festtalen, ofta för att hylla en person. I de flesta fall är det personer som står nära varandra. Som betyder mycket för varandra. Det är inte ovanligt att talen väcker mycket känslor. Det är heller inte konstigt eller fel. Däremot är det kanske något av det finaste du kan ge till någon annan. Åtminstone enligt min åsikt.


Nej, jag vill inte höra några tal. Det kommer bara förstöra mitt smink. Jag gråter så lätt. || 
Jag tänker inte gråta under några tal… Haha, du storbölade under talen till dig! ||
Oj! Varför blev han så känslosam?


Det är det här jag hör i samband med dessa tal. Det är pinsamt med en röst som spricker och tårar som rinner. Som om vi ska skämmas över våra känslor. Som om de är något fult. Jag beundrar de som ställer sig och håller ett tal och visar sina känslor öppet. I många fall förmedlar det en stor kärlek till den person talet är tillägnat. Samtidigt vet jag att jag hade skämts något oerhört om det varit jag som hade haft det där talet och själv hört rösten spricka och känt ögonen tåras. Fast det har aldrig hänt. Jag har inte haft möjligheten att hålla så många tal men jag har tagit andra vägar vid de få tillfällen jag har haft tal. Valt att fokusera på saker som vi kan skratta åt tillsammans. Ord som är kopplade till känslor väljs bort, framställs på ett skämtsamt sätt eller är något jag inte ens kommer att tänka på.


Sverige, Sverige älskade vän, En tiger som skäms, Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt, När tystnaden skräms, Vad är det som hänt


Jag tolkar det som att Kent sjunger om detta i sin låt Sverige. Om fenomenet går att generalisera men också avgränsa till just Sverige vet jag inte. Men jag tycker det är ett problem. För det handlar inte enbart om talen. Det speglar något större.

Affektmedvetenhet är en term som används inom psykologin som syftar till en förmåga att kunna känna igen, stå ut med och hantera sina känslor. Brist på denna förmåga är relaterat till psykisk ohälsa. Vår förmåga att känna igen våra känslor är något vi lär oss genom samspel med andra människor – hur de speglar, lever sig in i och sätter ord på det de tror vi upplever, eller frågar hur vi känner oss. Att sätta ord på det vi upplever är även ett sätt att både kunna stå ut med och hantera en känsla. Vi behöver känna att där finns någon annan där för oss, för att våga uppleva våra känslor.

När vi låtsas som att känslorna inte finns där, framförallt de svåra, trycker vi undan dem. Men bara för att vi är rädda och undviker känslorna betyder det inte att de försvinner. Kanske distraherar du dig med att jobba för att slippa känna. Kanske tynger det dig och resulterar i en konstant trötthet. Kanske känner du dig ofta nedstämd utan att riktigt veta varför.

Genom att införa psykologi i grundskolan har vi möjlighet att lära barn och ungdomar om känslor och hur de fungerar, men framförallt hoppas jag att det kan leda till en större öppenhet. Att det, oavsett könsidentitet, blir mer accepterat att gråta. Att vi vågar öppna oss för de som står oss närmst och berätta om alla våra känslor. Och slutligen så önskar jag att jag i framtiden kan gå på de där studenterna, bröllopen och festerna och se att vi istället är stolta över våra tårar.

 

  • Alex Sturesson

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *